Morris hade varit rätt trött och gnällig på dagis idag. Det gör lite ont i mammahjärtat det där, för jag vet ju att han är pigg och frisk hemma nu och att det inte beror på det utan på att det är så många andra barn där. M har ju alltid haft det lite jobbigt när det är många barn och han blir lätt påverkad av andras gråt och gnäll. Åh, i love dagis but i hate dagis. Jag vill äta kakan men ha den kvar. Jag vill va med morris jämt men jag vill gå i skolan och bli nåt. Suck suck. Hur kommer man tillfreds med sig själv i det här? Är det så att man, som förälder, konstant alltid har superdåligt samvete? Suck.
Imorrn är det hjärtedagen. Alex åker till Malmö från tidiga morgonen till sena kvällen. Han ska fira dagen med sin partner (inte bara i affärer förstår jag nu..) Gus. Dubbelsuck.
Dr Phil (ingen riktig doktor)
Ja, det är en klassiker att föräldrar har konstant dåligt samvete. Det går dock över när barnen blir äldre tror jag.

1