21:00
Försöker plugga men ögonen vill sova. Så jag måste titta på lite ögongodis en stund. Mmmm..
han är fin han, en alex.
13:18
Gäster i afton. Alex jobbar. Jag är pedant. Halsbrännan står mig upp i halsen. Jag får skylla mig själv eftersom jag, som sagt, är pedant och att jag verkligen pushade för det här. Missförstå mig rätt nu: (detta citat tar sig absolut in i boken 'Min pappas bästa citat' ) det ska bli askul att äta middag och ha trevligt med roliga människor... det jag skulle vilja ändra på är min sjukliga prestationsångest. Hujja.
Men diska och dammsuga och lite småfix, det får det absolut bli. Sen ska jag slappna av.
Hoj!
Men diska och dammsuga och lite småfix, det får det absolut bli. Sen ska jag slappna av.
Hoj!
13:40
Ödet suger.
00:37
Jag är vuxen. Jag har gjort en budget. En månadsbudget. Detta främjar inte bara mig själv utan även mina stackars föräldrar som nu kan hoppas på att jag inte bara ringer i syfte att låna pengar..
Fem dagar in i mitt nya ekonomiska liv såg jag det perfekta paret skor. För att citera BB-Elita; WHY? Det började ju så bra. Skorna är inte dyra men de rubbar balansen i budgeten. Jag är kluven. Men jag har en plan. Ödet. Eftersom dessa skor endast finns i ett par så åker jag till affären imorrn.. finns de kvar så är det meningen!
Konsumera-mera-Emma fortsätter med några rader om framtiden. Kanske för att övertyga sig själv och andra om att hon har ett samvete och ett engagemang för orättvisor och problem i världen. (Dock sträcker det sig sällan längre än till privata verbala och skriftliga uttalanden och tankar om det...)
Igår kom jag till insikten om att jag är glad att jag ska dö inom loppet av typ 70 år. Man kan ju tycka att världen är helt trasig nu. Vi profiterar på människori utsatta positioner, djur och natur. Men när allt är slut. När det inte finns olja längre. När vattnet och skogen är använd eller förstörd. Vad fan händer då? Och med den farten vi håller nu så lär ju detta inte vara långt borta. Två generationer? Tre? Det är hemskt. Allt för att producera varor. Köpa. Sälja. Pengar. Status. Den som har mest när han dör vinner. Som hindu eller buddhist finns det hopp. Där går allt i cykler. En dag när tiden är som mest ur led når man fram till början där det är vacker och gott och fint. Det finns hopp.
Jag ska bli socionom. På torsdag börjar det. Kanske kan jag döva mitt dåliga världssamvete genom att hjälpa andra människor med att plocka spillror och bistå med lim. Kanske är detta en naiv tanke. Kanske inte.
Nu ska jag tvätta mitt ansikte rent från djurprovat smink och hoppa ur mina barnarbetessydda kläder och gå och lägga mig. Det är nog en sån där natt då jag förmodligen inte kommer att sova så gott. Men med min A vid min sida gör det inget.
Fem dagar in i mitt nya ekonomiska liv såg jag det perfekta paret skor. För att citera BB-Elita; WHY? Det började ju så bra. Skorna är inte dyra men de rubbar balansen i budgeten. Jag är kluven. Men jag har en plan. Ödet. Eftersom dessa skor endast finns i ett par så åker jag till affären imorrn.. finns de kvar så är det meningen!
Konsumera-mera-Emma fortsätter med några rader om framtiden. Kanske för att övertyga sig själv och andra om att hon har ett samvete och ett engagemang för orättvisor och problem i världen. (Dock sträcker det sig sällan längre än till privata verbala och skriftliga uttalanden och tankar om det...)
Igår kom jag till insikten om att jag är glad att jag ska dö inom loppet av typ 70 år. Man kan ju tycka att världen är helt trasig nu. Vi profiterar på människori utsatta positioner, djur och natur. Men när allt är slut. När det inte finns olja längre. När vattnet och skogen är använd eller förstörd. Vad fan händer då? Och med den farten vi håller nu så lär ju detta inte vara långt borta. Två generationer? Tre? Det är hemskt. Allt för att producera varor. Köpa. Sälja. Pengar. Status. Den som har mest när han dör vinner. Som hindu eller buddhist finns det hopp. Där går allt i cykler. En dag när tiden är som mest ur led når man fram till början där det är vacker och gott och fint. Det finns hopp.
Jag ska bli socionom. På torsdag börjar det. Kanske kan jag döva mitt dåliga världssamvete genom att hjälpa andra människor med att plocka spillror och bistå med lim. Kanske är detta en naiv tanke. Kanske inte.
Nu ska jag tvätta mitt ansikte rent från djurprovat smink och hoppa ur mina barnarbetessydda kläder och gå och lägga mig. Det är nog en sån där natt då jag förmodligen inte kommer att sova så gott. Men med min A vid min sida gör det inget.
18:55
Hemma.
klänger fast i minnerna från resan som jag gör med sköna drömmar. Känslan av verklighet blir allt mindre påtaglig och foton är fattiga. Man borde kunna spara lukt på burk och vädret och känslan.
Registrering väntar och ett nytt sorts liv. Nervös och orolig såklart. Utan det är det ju inte jag.
För första gången på fyra veckor är Alex och jag ifrån varandra en dag. Det är konstigt och lite tomt. Men jag vänjer mig väl. (Jag struntar i att detta låter som ett lyxgnäll. Det är mitt gnäll). Jag måste vänja mig.
klänger fast i minnerna från resan som jag gör med sköna drömmar. Känslan av verklighet blir allt mindre påtaglig och foton är fattiga. Man borde kunna spara lukt på burk och vädret och känslan.
Registrering väntar och ett nytt sorts liv. Nervös och orolig såklart. Utan det är det ju inte jag.
För första gången på fyra veckor är Alex och jag ifrån varandra en dag. Det är konstigt och lite tomt. Men jag vänjer mig väl. (Jag struntar i att detta låter som ett lyxgnäll. Det är mitt gnäll). Jag måste vänja mig.
